Helgen för unga kvinnor, Diösgården, 26-28 september 2008

Ännu ett helgläger för unga kvinnor med bröstcancer har hållits. Tack vare ett samarbete mellan tidningen Amelia och Bröstcancerfonden kunde unga kvinnor under 45 år träffas sista helgen i september. Under året 2008 blev det 3 läger: ett norr-, ett mitt- och ett sydregionalt.

Årets mittläger lockade åtta deltagare. Några fler hade deltagit om de inte i sena minuten förhindrats av personliga skäl. Vi som nu träffades fick en härlig hösthelg i den vackra lilla dalabyn Bonäs, strax utanför Mora. Helgen fylldes av massor av frisk luft, prat och en hel del glada skratt. Trots allt det arbetssamma alla deltagarna gått igenom fanns en del dråpligheter att skratta åt. Oro för att peruken sitter på sned, bröstproteser som sticker fram eller ramlar av. Eller som den när mamman skulle lämna barnen på dagis första gången sedan håret ramlat av under pågående cytostatikabehandling. 5-åringen ber mamma sätta på något på huvudet innan de hoppar in i bilen.

- Kanske mamma fryser, säger hon, men mamman ser i hennes blick att egentligen tycker hon att det känns genant. Mamman sätter på en snusnäsduk på huvudet och knyter den i nacken. Väl framkomna till dagis söker hon ögonkontakt med 5-åringen i backspegeln.

- Ärligt talat, tycker du verkligen att det är bättre att mamma ser ut som en påskkärring än utan hår? Efter det bars huvudbonad endast beroende av vädret. Små barn små bekymmer.

Där fanns också sorg och oro att vädra. Oro för återfall i bröstcancer och sorg över det år som cancerbeskedet, följden av dess behandlingar leder till. Ingenting blir som det brukar vara och hela familjen drabbas - maken, barnen, syskon, syskonbarn och föräldrar.

Av de unga kvinnor som drabbas av bröstcancer utgörs endast 3 % av alla fall av kvinnor under 40 år (Källa: AstraZenecas pressrum om bröstcancer, 2004). Inte varje bröstcancerförening i Sverige har en unga-kvinnor-underförening. Kanske finns för få drabbade i en viss region. Betydelsen av ett sådant här läger är därför stor. De yngre som drabbas är i en helt annan fas i livet - är i arbetsför ålder, kanske letande efter en livspartner, har hemmavarande små eller stora barn eller kanske rentav mitt uppe i studier. Att få möjligheten att sammanstråla med andra som genomgått detsamma som man själv gjort och som dessutom är i en likvärdig situation för övrigt blir då oerhört stärkande.

Vid pennan från Bonäslägret, Britta Mann