”Jag har insett vad som är viktigt i livet”
”Sedan jag fick cancer har jag insett vad som är viktigt i livet, det finns så mycket yta i samhället”, säger Carolina Ludvigsson som fick bröstcancer när hon var 35 år.
Tanken på den fyraårige sonen, som inte skulle behöva förlora sin mamma, gav henne energi i kampen mot sjukdomen.
Carolina hade på ett sätt tur, tycker hon själv. När hon gick till en läkare 1999 var det för att hon hade ont i ryggen, men nämnde i förbigående att hon hade känt en knöl i vänster bröst. Mammografi och vävnadsprov visade att den var ofarlig, men däremot hade läkarna hittat något i det andra bröstet som de ville kontrollera ordentligt.
”När jag sedan kände efter själv var det som ett litet majskorn långt därinne. Utan mammografin hade jag aldrig märkt något förrän den blivit större”, säger Carolina.
Berättade för sonen
Utredningen visade att hon hade en tumör. Hennes första tanke var att ”nu är det kört”.
”Men jag hade min son som var fyra år så det var bara att kämpa för att han skulle få ha sin mamma kvar. Jag berättade för honom att jag hade en knöl i bröstet som jag måste ta bort för annars kunde jag bli jättesjuk. Han tyckte det var bra för då skulle ju tutten bli frisk”.
Jobbigt med antiöstrogen
Vid en operation på Danderyds sjukhus togs en del av bröstet bort. Därefter fick hon strålning och antiöstrogen – en jobbig behandling:
”Äldre kvinnor vet ju hur det är för de har gått igenom det. Men det är inte kul att hamna i klimakteriet när man är 35. För vissa kan det ju också innebära att de inte kan få barn”.
Psykologiskt stöd genom den värsta krisen fick Carolina dels genom en kurator, dels genom träffar för unga kvinnor med bröstcancer som ordnades av bröstcancerföreningen Amazona i Stockholm där hon då bodde.
Ny syn på livet
Det har nu gått åtta år sedan Carolina fick sitt cancerbesked. I dag är hon 43 år och frisörlärare i Umeå. Först hade hon egen salong, men fick sälja den på grund av lymfödem i armen.
”Hittills har det gått bra, peppar, peppar, och det blir ju ljusare ju längre tiden går”.
Genom sjukdomen har Carolina fått en annan syn på livet.
”Allt har blivit så mycket viktigare, som att kunna ge något åt min son och åt andra människor. När man är ung tror man att man är odödlig. Det är så mycket yta i samhället i dag och en sådan fixering vid utseende och kroppsideal”.
Något av det fick hon själv erfara när hon gjorde en bröstrekonstruktion. Hon valde att förminska det bröst som inte hade opererats så att det blev lika litet som det opererade bröstet.
”Det fanns de som tyckte jag skulle göra tvärtom och lägga in silikon i det mindre bröstet i stället. Men för mig var det inte viktigt”.
Fakta
Omkring 70 procent av all bröstcancer är beroende av de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron för att växa. Carolina Ludvigsson hade en hormonberoende bröstcancertumör.
Målet med hormonell behandling är att minska östrogenets effekter i kroppen så att cancercellerna inte växer. Det finns två typer av antihormonella läkemedel:
- Unga kvinnor (före klimakteriet) som har östrogenberoende bröstcancer får antiöstrogen, läkemedel som blockerar tumörcellernas möjligheter att ta emot östrogen. Det blir svårare för östrogenet att binda till tumörcellen och tumörens tillväxt hämmas.
- Kvinnor som har passerat klimakteriet, och har östrogenberoende bröstcancer, behandlas med aromatashämmare, läkemedel som genom sin verkningsmekanism minskar nybildningen av östrogen i fettväv, hud och muskulatur. Det gör att mindre mängd östrogen finns tillgängligt och kan binda till cancercellerna. På så vis slutar tumören att växa.
